Kört fast...
Det känns som att man har kört fast totalt! I-landsproblem kan många tycka men för mig är det viktigt att jag trivs med hur jag bor, att det känns "rätt" för mig. Det påverkar mitt mående. Inredning är en stor del av mig för det är mitt största intresse och det gör mig så glad att få hålla på med det.
Nu när vi inte är överens om varken altan, husfärg, en köksidé och en "ovanvåningsidé" som jag har så känns det minst sagt hopplöst. Vad gör man i sådana här situationer? Kompromissar?! Det funkar uppenbarligen inte här!! :( Jag vrider och vänder på varenda liten sak, kommer med nya förslag i hopp om att det ska kunna passa oss båda. Men det funkar ändå inte! Det är som att slå huvudet i väggen hela tiden! :( Jag tror att vi är ett fall för Arga Snickaren! ;)
Att ha hus är roligt på många vis och det är en "frihetskänsla" att ha en trädgård att tillgå. Men i ärlighetens namn så har jag många gånger tänkt att det vore lugnast och skönast att bo i en lägenhet.
Till exempel nu när vi inte är överens om altanutformningen. Visst, vi kan vara utan altan men hur roligt är det när man helst vill ha en? Då kunde jag lika gärna bo i en lägenhet med en mysig balkong? För jag vantrivs på vår baksida av huset. Det skulle vara så skönt att slippa allt detta "tjafs" om hur man ska ha det också.
Ni andra husägare, känner ni igen tankarna?
Uppdatering; Det verkar som flera har misstolkat mitt inlägg. En lägenhet ska såklart också inredas. Det jag menar med lägenhet är att då hade man sluppit "grovgörat" och huvudbry/ tjafs om altan och de "stora" sakerna samt att vara renoveringstrött. Då hade man bara kunnat ägna sig åt själva"finliret". :) För i ett hus känns det som att man aldrig blir färdig.
Här ser ni en av mina altanidéer. Lite annorlunda och det gillar jag. Denna skulle bli perfekt då vi kunde ha ett mindre soldäck framför den (på gavelsidan) och ha min "innergård" med plastrottingmöbler på insidan av den. Sedan kunde vi haft en Maskroslampa där då det är lite högre i tak.
Jag tycker att du verkar få igenom massa projekt hela tiden. Betydligt fler än jag får av min sambo. Nu bor vi visserligen i en bostadrätt, men även här behövs nytt kök, badrum, tapeter och annan inredning. Jag Skulle jättegärna ta tag i vårt badrum men min sambo vill inte. Han vet att det är han som får ta största lastet och då är han inte intresserad. Först jobba och sedan komma hem till mer jobb. Kanske kommer han vilja senare men just nu vill han ha en paus och njuta av livet. Det är kanske så din make också känner?
Sen kommer ni också bo i ert hus i många, många år framöver så renoveringen kommer kanske lite senare ist. Försök inte att störa dig på saker som inte blir gjort utan njut av de projekt som ni fått genom. Det försöker jag göra.. det kunde som sagt varit mycket, mycket värre. Lycka till :)
Usch vad tråkigt när 2 personer inte drar åt samma håll. Jag tror att enda lösningen är kompromiss. En flytt till lägenhet förändrar inte problemet. Lägenheter måste också inredas.
Ni kommer säkert på något smart som båda kan komma överens om. Lycka till!
Kram vännen! Förstår att det känns trist när ni inte är överens. Inte roligt när man drar åt olika håll.
Hörs i mailen
kram, kram
Lilla gumman då, kan förstå hur du känner. Du har ju så många bra ideér som jag tror skulle bli hur bra som helst. Men det är jobbigt när den andre drar åt ett annat håll:/Synd att han inte vill kompromissa heller, tror ju inte lägenhet löser problemet. Jag har fått turen att min sambo tycker om att köra på mina ideér men tyvärr så är jag dålig på att uppskatta det ibland men jag borde nog göra det mera tror jag! Hoppas det löser sej och att han inser att dina ideér är kanon, vill ju inte att du ska må dåligt darling!!!
Åh vad gärna jag vill komma till dej och pyssla nu, få dej på lite pysseltankar;)Vore verkligen skojj!!! Tänker på dej, kramar i massor emmsan
Carina; Jag har verkligen fått "ligga" i för att övertyga honom att många av mina idéer har varit bra/bäst tro mig. Jag vet att jag har det bra på många sett och har "fått igenom" mycket. Men det suger sådan energi när man måste "tala för" något som man verkligen tror på och som man vet är bäst.
Jag förstår att du tycker det är jobbigt om du inte får med dig sambon på det du önskar. Det är frustrerande. Vi vill också göra vis badrummet men där springer ju pengarna raskt i väg så det får bli en budgetrenovering. Det kanske ni också kan göra? :)
Min sambo får också ta "största lasset" men det beror helt och hållet på honom själv. Han är av den uppfattningen att han ska göra det själv. Jag har erbjudit mig så många gånger att hjälpa till med "grovgörat" men han vill inte. Jag är helt enkelt inte betrodd till det.
Min sambo kanske känner som din. Medan jag känner att det är bättre att ta ett "ryck" och bli av med saker som ska göras. Sedan kan man njuta av livet. :) Vi har bott i huset i snart 10 år och varit utan altan. Så nu tycker jag det är tid för det och jag saknar verkligen det. Sen är så att sambon skjuter upp saker (som han ska göra)och då kommer man på nya idéer på vägen. Då blir det mycket på en gång sen. Barbänken i köket tog ett år att bli färdig.
Det är tråkigt när man inte har samma vilja/ intresse för hus. Jag tror att arga snickaren hade rekomenderat oss att inte ha hus. ;)
Jo, du har rätt, det kunde varit mycket värre. :) Men jag vill inte dra ut på projekten för länge. Särskilt inte altan.
Vi får väl se hur det går. Vem vet, man kanske flyttar till en lägenhet i stället? :) Då kunde man börjat "leva" och sluppit ha massa projekt som stressar en. :)
Ha en fortsatt bra dag och lycka till med era projekt! :)
Det där är minsann inte lätt. Vem är det som renoverar hemma hos Er? Är det bara mannen i huset som snickrar, tapetserar och målar isf kanske han är lite less just nu och behöver varva ner, orken kanske tryter, han har kanske inte riktigt samma glöd som dej vad det gäller inredning och viseversa. Att bygga en altan är ju ett jättejobb och kostar en massa. Ni borde nog inte göra några projekt nu utan låta allt vila ett tag och sen ta nya tag.
Tja vad vet jag, men har ju själv bott i hus och vet att det kan suga musten ur en att hela tiden renovera och vilja renovera och fixa ännu mer.....När x-et tjurade ihop när vi gjorde gräsmattan och trädgården och jag fick ringa efter svärfar var gränsen nådd, vi tog en time out från all renovering ett tag för att återfå glädjen.
Rom byggdes inte på en dag sa svärfadern klokt.
Med småbarn som vi hade då oxå var det x-et som fick renovera och jag passa ungarna;-) och hjälpa till att snickra och måla när vi fick barnvakt eller de sov. Sliter otroligt mycket på ett förhållande och sen gick det som det gick sen oxå fast det berodde inte bara på det.
Så var rädda om varandra och lägga ner lite projekt och håll igen lite nu så löser det sej nog i sista änden.
Kramar och lycka till!!!
Emma; Tack Emma för peppande ord. Snäll du är! Det som är så konstigt är att ”alla” jag har pratat med faktiskt tror/ tycker om mina idéer bättre än Mattias. Men ändå tycker Mattias att jag är konstig som inte vill ha någon ”standardaltan”. Lägenhet löser bara problemet med altan/ ovanvåning men inte det andra förstå. Om jag inte flyttar själv dvs.:) Då kan jag inreda hur jag vill utan att ha en massa tjafs. Det tar bort hela charmen med inredning och det är tråkigt för det är ju det roligaste jag vet.
Du vet nog inte hur bra du har det som får ”bestämma” det mesta. :) Det underlättar ju så mycket om man är överens. Det skulle vara toppenkul att pyssla med dig. :) Då hade vi väl varit uppe hela natten? ;) Tack för omtanken Emma. Kram på dig
underbar blogg du har och vilken fantasi :-). Jag och sambon har precis köpt hus, är också lite orolig för att vi kommer att ha delade meningar om inredning och renovering. Du är en stor inspirationskälla!, ha en bra dag
Mari; Nej, det är minsann inte lätt, det har du så rätt i! :)Det är Mattias som står för de de ”större” renoveringarna. För han är envis och vill inte ha någon hjälp av mig dvs jag är inte betrodd till det. Jag gör det så blir det ordentligt gjort heter det! Jag har erbjudit mig många gånger att hjälpa till. Ett exempel, jag vill ha stenplattor på baksida (brevid altandrömmen du vet;) men han tycker det är ett hemskt jobb. Jag ska att han kan instruera mig hur man gör och jag kan lägga dom. Eller vi kan hjälpas åt. Då tycker jag inte heller att man kan beklaga sig att man får göra allt själv! Visst kunde jag gjort det själv OM jag bara visste hur jag skulle göra det.
Jag är inte rädd för att ”hugga i”. Sen vad dt gäller snickring och målning så blir det han eftersom jag har slipdammsallergi; astma och tål inte vissa färger. Jag har gjort det ibland med mask på mig. :) Jag ska måla trädgårdspumpen en dag nu så då får den eländiga masken åka på. :)
Jag förstår mycket väl att man kan vara less och vara orkeslös men vissa projekt drar ut alldeles för länge på tiden. För det ska inte behöva ta ett helt år att färdigställa en bänk i köket. Eller som Albins rum som tapetserades för ett år sen. Det är inte färdigt! Skjuter man hela tiden på saker så blir det bara jobbigare och det uppstår irritationer och onödiga gräl.
Nej, han har inte samma glöd för inredning, eller han säger ju att han vill och tycker det är kul men ändå blir vissa saker inte av. Vi försöker ju komma på ekonomiska saker men det hjälps inte alltid. Jag tror det är strukturen/ planeringen man borde få till.
Ja, altan är ett stort jobb, det vet jag. Men både Mattias och hans pappa (och min) är så duktiga på sånt där och jag är övertygad om att dem skulle fixa det utan några större problem.
Pengar ja, det är ju också en sak. Vi har olika prio här. Jag lägger gärna lite extra på den där altanen som blir som ett extra rum medan Mattias kanske prioriterar någon teknikpryl eller något annat. ;) Så det är svårt! Jag har sagt att jag kan hålla igen med shopping och spara lite pengar för att få en altan som känns bra för mig.
Ja, fy sånt här kan verkligen slita på förhållandet. :) Har man då inte en bra grund att stå på heller så gör det inte saken lättare.
Vi får hoppas att det löser sig till det bästa eller får jag väl göra som du och skaffa mig en mysig lägenhet?! ;)
Ha det så gött! Kram
Lilla jag; Det jag menar är att om man bodde i en lägenhet så hade man sluppit huvudbry/ bråk om altan och där hade det varit "färdigt" och då kunde man bara fixat med de mindre sakerna. :) Fast jag menade iofs att bo i en lägenhet själv. :) Då skulle jag haft mycket mer energi till annat också som nu läggs på onödgit tjafs. :) Tack för omtanken snälla!
OM jag känner igen mig!
Vi har ofta olika ideér här hemma, eller rättare sagt...JAG kommer med väldigt mycket ideér, men sambon kanske inte alltid är så förtjust i dom :-(
Men jag tror detta är ett vanligt problem i dom flesta familjer!
Hoppas ni kommer fram till nåt bra gemensamt beslut ;-)
Kram Therése
Therése; Du anar inte hur skönt det var att höra detta. :)Jag är också den som kommer med flest idéer. Men när Mattias väl ha gett med sig på något så kommer han själv med jättebra idéer. Så skulle vi bara vara överens så hade vi varit ett toppenteam. Förut när vi hade mer gammeldagsstil, då var vi överens om allt, tänkte jämt samma och det var aldrig några problem. Han tog ofta egna intiativ och fixade grejer. Då behövde jag inte tjata.:) Sen kan man ju undra vart problemet grundar sig i. Det kan ju vara en princip från hans sida också. Att han vill vara kapten på skeppet och ha sista ordet. :) Men jag bestämmer ingenting om tekniska prylar eller om bilen. Jag kunde varit taskig och lagt mig i det och ställt till det för honom. Men jag vet att det är hans stora intresse så därför gör jag inte det. Hoppas att vi och ni kommer bättre överens framöver. :) Kram
Jag känner igen mig i din frustration, men min beror inte på att vi inte vill samma sak utan TIDSBRIST. Vår vardag är full med andra saker som gör att jag inte ens hinner ha det städat här hemma. När jag är klar i ena änden är det krig i den andra, osv. Men men, det är bara att bita ihop! :) Hoppas ni till slut hittar något ni båda kan känna er nöjda med!
Hopplöst när man inte är överens om saker o ting!
Jag vill också alltid så mycke här hemma, men det är inte alltid man får så mycke gensvar! Oftast är det bra efter varje liten förändring man gjort,typ...sen kan allt va lugnt o stilla, tycker han!
Tror att vi kvinnor har större behov av förändringar o planera framåt på ett annat sätt, än våra karlar!
Tycker ändå du ska kämpa på:))
Kram Helen//
Ps: Din blogg är såååå bra...är inne o kollar varje dag!!
Camillas(nya) hem; Den där tiden är ju okcså en stor bov. Jag förstår verkligen din frustration. Det är hopplöst när man känner att tiden inte räcker till. Nä, fler timmar på dygnet tack!;) Ja, det är väl bara att bita i hop. Men ibland känner man sig bara så uppgiven. Jag hoppas med att det kommer ordna sig...
Kram & ha det bra!
man struntar i det ett tag, sen tjatar man lite till (tills någon, karln hehe, ger sig)
problemet kan också vara att han inte har bilden klar för sig hur du vill att det ska bli där i slutändan och då kanske det hjälper att rita upp detaljerade skisser och göra ett kollage med bilder på inspiration. tex tre olika snygga tak osv så kan man få karl till att tänka och tycka till och så blir det en kompromiss på det du vill! ;) funkar alltid! ;)
Åh goa du!
Ja det var ju det där med "i nöd och lust..."
Man går ju i otakt emellanåt och när det gäller planering och idéer av hemmet så är det väl många gånger så att vi kvinnor strävar snabbare framåt(?) Kanske behöver ni just nu en paus ifrån alltihop, hitta på något kul tillsammans för att sedan prata igenom vad ni har för drömmar med huset och hur de ska genomföras.
Kanske vill du inte ha några råd alls utan ville bara skriva av dig, så är det ju ibland och sedan är det bra igen.
Ni har ju toppenfint hem, och du har ju så många fantastiska kreativa idéer som går att genomföra utan kompromiss! Tack för att du delar med dig av dina tankar och tack för en underbart inspirerande blogg!!
KRAM
Ja ibland tjatar man nog för mycket men man vill så himla mycket hela tiden ,vi har et stort projket på gång våran stora toa jag är super ivrig att det ska dra igång ,men ligger lågt med tjatande nu ;( Klinker och kalkel ligger och vänta i garaget det hinner väl bli omordent hhaah
Min man och jag har varit gifta 15 år och tillsammans snart 25 år( hur han nu står ut med sin tjatiga fru) men vi vet bäst så är det :)
Ligg låg ett tag så ordnar det sig nog ska du se ni har många år kvar att fixa erat hus och mer tid när barnen blir stora :) Kram Pysseliten
Hoppas att det löser sig snart:) Kan bli jobbigt ibland när man har så mycket ideér att man inte vet vad man ska göra av dem, dygnet skulle behöva fler timmar:P
Kram A
Usch så jobbigt! Där har jag faktiskt tur, då Hampe och jag har ungefär samma tycke om saker och ting. Ibland får vi kompromissa såklart, men det har ändå gått relativt smidigt. Tyvärr vet jag inte vad jag skall ge dig för tips. Kanske anlita någon inredare som kan ta fram ett förslag som båda gillar? Kram
Älskade du...jag finns här om du behöver mig....A
Usch att inte få saker klara....hota med att färdigställa allt själv så kanske det tar skruv. Gör en lista på allt som ska färdigställas och beta av den innan ni gör nåt annat, bara en idé. Trist att ha hus så länge och ingen altan, det var det första vi byggde nästan iaf.
Det löser sej gumman!! Ni har ju den stabila grunden det hade inte vi.
Kram!
Kan han tänkas behöva lite tid att smälta idén?
Så kan det vara hos oss.
Hoppas i alla fall att det löser sig för er, och att ni kommer på en lösning som funkar för er båda. För en uteplats/altan är guld värd nu när vi har fint väder (i alla fall vissa dagar).
Min sambo går snart i taket. Han gillar inte din blogg, haha! Vad använder du dig av för färg när du målar möbler mm. Köpt lackfärg på byggmax som är värdelös!!
Malin om du har alla dessa allergier som
du påstår innebär det ju att du inte kan hjälpa till med något.Avsluta det ni/du påbörjat innan ni börjar med något annat.
Jag hoppas att det löser sig, själv bor jag och sambon i en hyreslägenhet och det är jag grymt tacksam för! Det sätter gränser för vad vi kan och får göra vilket är superskönt, jag vet att jag lätt kunnat skena iväg annars. Hem-kostnaderna kan ju inte skena iväg heller på samma sätt som i ett hus då hyran står för utsida och insida. Jag kan fokuserapå att pyssla om lägenheten här hemma och få ytan som jag vill ha den :)
Jag har en förstående sambo som kanske inte alltid tror att det kommer bli så bra som jag utmålar, men som låter mig härja fritt med färger och tapeter förutsatt att jag gör det själv :) Helt ok för min del då det är jag som vill ha förändringen och jag som njuter av att få den gjord.
Boendet med den man älskar ska ju trots allt inte tära på ens förhållande utan underlätta och berika det :)
Jo men visst känner man igen detta. Fast å andra sidan har det bara verkat positivt på mig - konstigt. Man har nämligen fått tänka igenom alla saker mer än en gång och kanske finslipat sin idé något. Jag har ju så dåligt med tålamod så jag vill ha det klart NU!!!!
Men det visar sig att; om du vill va fin får du lida pin :-)
Till slut blir det nämligen mycket bättre än mitt egenhändigt tagna beslut - det blir VÅRT gemensamma beslut. Och det är roligt.
Lycka till och hoppas att alla era projekt blir som ni vill ha dem, tillsammans.
anna; Hm, jag hänger inte med riktigt på vad du menar med "alla dessa allergier". Jag har astma och klarar inte vissa färger samt dammallergi, reagerar därför på slipdammet. Jag förstår inte heller vad du menar med påstår??? Jag har läkarintyg på det. Skulle jag ljuga menar du? ;)
Jag kan visst hjälpa till med mycket! Jättemycket! Egentligen är det ju jag som gör "allt annat" förutom de "stora projekten". Men jag hjälper till om det behövs. Och om jag "får". ;) Mattias vill göra det själv. Hade jag varit kunnigare inom snickeri så hade jag gjort det själv. Jag är inte rädd för att "anstränga" mig.
Du har helt rätt i att det är bättre att slutfärda en sak innan man börjar på med en ny. Här har kommit nya idéer på vägen och därför blir det en "klump" med saker sen. Hade inte saker dragit ut så länge på tiden med vissa påbörjade saker så hade det aldrig blivit så mycket på "göra-listan" heller...
Härlig uteplats!
Jag gillar verkligen det där turkosa köket du visade i förra inlägget!
Hälsningar Maud
Förstår precis vad du menar! Vi har kompromissat om färgen i hallen på nedervåningen eftersom jag fick min vilja igenom i ett annat rum, och jag gillar verkligen inte alls kompromissen i hallen! Varje gång tänker jag på hur otroligt fel blå färg vi har i hallen! Så nej, jag är inte för kompromisser om det känns helt fel. Låt det vara istället även fast det suger. Vi kom inte överrens om sovrummet men så efter typ 1 ½ år(!) så kom vi fram till en helt annan färg och nu är vi båda helnöjda. Så låt det vara ett tag, om du orkar vänta, är mitt lilla tips. Vi är inte heller överrens om uteplatsen... men den har fått vara den också...
Jag förstår dig till 100 %!!!! Har det exakt likadant här hemma! Jag drömmer om en altan varje dag & mannen pratar om lägenhet... Hur kul är det??? Nu kommer vi inte att flytta till lägenhet, men mannen har tummen mitt i handen & är inte ett dugg intresserad. Han vill lägga pengarna på resor. Klart jag ockås vill resa, men hellre en stor fin altan! Den kan vi ju använda en stor del av året, emn en resa är ju bara en vecka eller två....
Men jag fortsätter att drömma.... Någon gång i framtiden kommer han väl gå med på mina inredningsdrömmar. Det skulle dock underlätta otroligt mycket om det fanns pengar i överflöd....
TA HAND OM DIG MIN VÄN! KRAMAR!
Ps. Du & jag kanske skulle flytta ihop, så kunde ju våra män bo ihop i en lägenhet! Jag bygger gärna en altan som på din blid ;-)!!!!
Hej!
Om jag hade varit som er så hade jag anlitat en snickare till att få de stora sakerna klara. Ni har ju bott i huset ganska länge och barnen börjar bli stora, när de har flyttat hemifrån behöver ni ju ingen ovanvåning t ex, bättre att göra det nu när ni behöver platsen. Visst att det kostar, men det blir inte billigare att vänta och så stora renoveringar är inget man klarar spara ihop till själv precis. Då slipper din sambo göra grovjobbet och du kan inreda som du vill ha det. Kommer ni inte överens ändå så får du bestämma en sak och han en annan, finns ju inget annat att göra. Hans idéer blir kanske bra till slut också?!
Malin, Har du ingen i din din närmsta vänkrets som är lika inrednigs intresserad som dig, som kan fungera som bollplank. Ni framför era ideer och hon/han kan komma med för och nackdelar. Få en annan synvinkel på dina ideer, det är så lätt att bli hemmablind.Eller så tar du på dig att fixa ute platsen och låt din man ta ansvar över ett annat rum.
Min sambo är inte alls inresserad, det är lika illa det.
Du ska se att det löser sig det, kanske behöver vila ett tag.Du är ju så inspirerande och har så många järn i elden.
Många kramar
-hej Malin, så tråkigt, jag vet hur det känns...ibland funkar inte något man föreslår..buh!
Jag tror att bästa trixet är att försöka plantera in sina ideer i deras huvuden så att de tror att de själva kom upp med ideen....lättare sagt än gjort, men lyckas man med det är man en vinnare :) ..kanske lägga tidnings uppslag framme på snygga altaner men inget säga....
kram
Hej
Tror jag förstår precis hur du känner. Kan säga att jag har det ungefär som du. Min man är helt ointresserad av hus o trädgård. Jag älskar inredning och att förnya med små och oftast enkla (inga dyra lyxiga) medel. Men jag får inte - enligt min man är allt bra som det är. Vi bor i ett relativt nytt hus 11 år men jag skulle så gärna vilja måla eller tapetsera om i vissa rum.Har ju tyvärr inte samma smak som när vi byggde. Även barnen vill men det blir inget med det.Vi har också många projekt kvar och när dom blir klara vet nog ingen. Har som du också önskan om att flytta till lägenhet ibland bara för att slippa allt.Jag är nog inte heller betrodd. Vissa dagar försöker jag att inte bry mig- tänker att jag har det allt ganska fint ändå - Carpe Diem - så att säga men vissa dagar är det svårare. Lycka till i fortsättningen och kom ihåg att i längden är alltid familjen och kärleken viktigast. Stor kram
Hm!
jag vet precis hur du känner det. Ibland önskar jag att min sambo inte skulle bry sig så mycket om inredningen utan låta mig sköta det, det är ju ändå jag som nästan alltid får städa så då kan jag ju få städa något jag tycker om.
Ang. kompromiss så kan det ibland vara svårt då jag ser den färdiga bilden framför mig och inte har lyckats överföra det så tydligt till sambon. Han vet ju inte hur jag tänkt mig. Men efter 20 år tillsammans så har jag äntligen börjat lära mig att vara tydlig och tak i min kommunikation med män. Dom förstår inte när man lindar in saker och ting. Vi har bott i vårat hus 15 år och är fortfarande inte klara med allt vi tänkt oss från början, men vi har ändrat ritningen i huvudet många gånger. Tur ibland att vi inte haft för bråttom.
Lycka till med uteplatsen så småningom. /Eva
Eva; Hej Eva!
Vad skönt att man inte behöver känna sig ensam om problemet. Jag har också önskat ibland att Mattias inte skulle vara så inredningsintresserad, eller åtminstone att han inte ska lägga sig i allt. ;) Men samtidigt så vill man de ska ha intresset. Svårt det där!!
Jag har även resonerat som du, att det blir roligare att städa om man trivs och har det fint omkring sig. Ja du, att kompromissa är inte lätt, särskilt inte när man som jag vet med sig att man kommer att ”reta ihjäl sig” på något som man ifrån början inte gillar. :) Det gynnar inte förhållandet precis om man ska gå och reta sig och då hade säkert gubben fått ”höra” det också. :)
Jag ser precis som du det färdiga resultatet och det är så väldigt frustrerande när jag vet hur bra det skulle bli. Det är minsann inte lätt att övertala karlarna heller alla gånger. :(
Det är bra att du är tydlig i kommunikationen. Det tycker jag också att jag är. Är väldigt konkret men det hjälps inte dessvärre.
Här har också vissa saker dragit ut väldigt länge på tiden men ibland har det varit bra för som du säger, det kan dyka upp nya idéer som är bättre. :)
Tack för lyckönskningen snälla du! Jag hoppas verkligen att den hjälper. :) Må så gott i sommar! Vi har haft en helt underbar dag vid stranden i dag. Härligt! :)
Yve;
Hej och välkommen i klubben! ;) Ska vi gadda ihop oss mot gubbarna kanske? ;D
Det är inte lätt med de envisa karlarna minsann. Men dem har nog inte det så lätt med oss heller alla gånger. :)
Jag älskar också som du vet inredning väldigt mycket och gillar också att hålla på att fixa & dona. Jag mår som allra bäst när jag får pyssla och vara kreativ. Det funkar som terapi och avkoppling för mig. Jag blir lugn och harmonisk. :) Tycker också om att när man kan göra saker för en billig peng. Det behövs inte så mycket för att det ändå ska bli det ”lilla extra”.
Det måste vara jobbigt för dig när ni har så olika behöv du och maken. Sånt kan tära på förhållandet också tyvärr. Något jag själv har känt av.
Kan du själv måla och tapetsera? Skulle du ”få” det för maken din? I såfall är det ju ett alternativ om han själv tycker att det är ”tråkigt”. Men sen kan man tycka att de kan anstränga sig lite för en annan även om de inte själv tycker att det är det roligaste som finns att göra. För det är så viktigt att man trivs i sitt hem tycker jag. Man påverkas mycket mer av sin hemmiljö än vad man kan tro.
Kanske du och barnen kan ”tjata” lite på honom så kanske det är lättare att det blir av? Han kanske lyssnar mer till deras behov? :) Och tycker mer ”synd” om dem. ;)
Ditt Carpe Diem – jag ska vara nöjd som det är grej har jag med försökt så många gånger men precis som du skriver, vissa dagar funkar inte det tänket.
Stort tack för att du ville dela med dig av dina tankar och för ”pepp”. Jag hoppas verkligen att det ska bli bättre. Håller tummarna för dig att du får igenom dina ”önskeprojekt”! :)
Kram kram
D; Aj då, det låter inte bra det!!! ;) Vi använder oss mest av Biltemas sprayfärg och den har funkat bra. :) Prova den och se vad ni tycker.
Jag tänker att ni kanske båda är trötta på att renovera, inreda osv, att ni behöver time out ett tag för att få tillbaka lusten att fixa?
Fia; Jag förstår att man kan få den uppfattningen. Men nej, JAG tröttnar inte. :) Men sambon!! :( Jag ÄLSKAR att hålla på här hemma!! Jag ska försöka göra så mycket jag bara kan själv nu för jag blir deppig om jag inte får vara kreativ och genomföra idéer. Det är ju så kul! :) Tack för din kommentar!
Å, det är inte kul alls när man har helt olika syn på hur man ska renovera osv... Jag skulle inte kompromissa, om det inte rör sig om ngn liten detalj, för det slutar med att det är två personer som stör sig på varsin grej hela tiden. Vänta istället tills ni hittar något som bägge två tycker om! Det finns ju så himla många olika altaner och utformningar att ni borde kunna hitta något sådant.
Jag har inte ditt problem, snarare det motsatta, min J vill göra hundra stora saker på en gång. I rucklet har vi just nu ett antal stora saker på gång och i snar framtid. Jag får dock sköta "fiffet" på egen hand, så finliret diskuterar vi sällan. Byggandet då? Ja, han har inte byggt innan han heller, och det finns ingen anledning att han skulle vara bättre på det, om man bortser från ren styrka. (Jag är dessutom utbildad byggingenjör och har jobbat extra i byggvaruhus i tio år, så jag har egentligen ett "försprång" ;) ) Det är få saker som enbart killar klarar av. Om J bär ut de tunga sakerna som jag ska använda, så brukar jag klara av det mesta. Testa du med, vetja! Det är inte raketforskning! :) (Så länge du tål grejerna dvs)
Jag hoppas att det löser sig för er!
Kram
Tack så jättemycket för dina tips om våra "tvister" här hemma. :) Du har tur du som är så duktig själv. Jag kan säkert lära mig, har inte tummen mitt i handen. :) Jag anstränger mig gärna lite för att få fint omkring mig och trivas. Jag ska se om jag kan göra lite mer saker själv. Som att måla retrotavlan t ex. Där behöver man ju inte använda stark färg. :) Så det kan jag klara av. Sen är det ju så himla roligt att måla också. :)
Nu ska jag ta ett städryck till. Barn & gubbe är på lekland med barnens kussar. :) Så jag passar på att få lite överstökat. Typ tvätt & städ och så lite pyssel förstås! :) Kram
